Live Big

Senaste inläggen

Av Ronja - 15 oktober 2019 04:21

Hösten.

Hösten med alla dess färger i all ära, men snälla låt hösten bara smyga förbi så obemärkt som möjligt.

Finns det någon som faktiskt känner att dem blir glad av den? 
Majoriteten av alla jag pratar med, inklusive mig själv, poängterar numera vilken svacka man gått in i pga mörkret som fallit.

Till 99% hör det väl till att soltimmarna från sommaren var fasen begränsade så D-vitaminbrist lider vi nog alla mer eller mindre utav för tillfället.

Många dialoger och många tankar kring detta efter en periods klagande från min sida ledde till att jag någonstans beslöt mig för att ''rycka upp mig'' (som de så fint kallas).

Att man känner sig nere och låg det hör till, hör till livet. Men de jag beslöt mig för är att börja ändra mitt sätt att tänka och se på saker, givetvis efter timlånga samtal och kafferep med kära vänner. Tro de eller ej men det känns som att det hjälper.

Att försöka fokusera på de bra sakerna, även om de är en grå och trist och även ibland - kämpig dag. 
I mitt fall så fungerar det genom att jag försöker lägga fokus på mig själv för tillfället. 
Jag tror många av oss glömmer de ganska lätt. En vill hjälpa alla andra, ta hand om allt och alla och bara finnas till för andra, och ibland glömmer en bort att Du faktiskt är huvudpersonen i ditt liv. I mitt fall landar ju såklart 90% av mitt dagliga fokus på mina barn, men sista tiden har jag ändå känt att det är okej att ställa mig själv i centrum för min egen uppmärksamhet. Jag har alltid dessa ständiga krav hängandes över mig själv, och även om de blivit färre med åren så finns de där och gömmer sig i bakhuvudet på mig. Kraven om hur jag ska vara och agera för att vara den bästa föräldern jag kan vara. Men de är okej att också ibland tänka 1 och 2 gånger på sig själv, barnen tänker man ju ändå på hela tiden så att lägga en uns fokus på sig själv gör faktiskt bara gott!

Mitt fokus just nu är att finna saker som JAG blir glad utav och som JAG mår bra utav. Träna, äta, lyssna på den där otroliga låten på repeat 10 gånger om dagen, tända ljus på morgonen (eller förmiddagen då jag jobbat natt), och äta min frukost i lugn och ro till bra musik eller med en filt i soffan. Åka ner på solariet den där tisdagskvällen när alla måsten är gjorda, för att unna mig själv 15-20 min egentid. Åka och träna på förmiddagen och känna att jag inte är en dålig mamma som inte hämtade mitt barn 1 timme tidigare, eller på kvällen när de lagt sig. Träffa vänner och familj och göra de som bara Ronja, inte alltid som mamma alla gånger. 
Dessa små simpla, men ändå livsviktiga saker, tror jag att jag glömt bort framförallt de senaste året. Sällan är vi bra på att uppmuntra och unna oss själva så mycket som vi faktiskt behöver, för vi känner press och stress från alla håll och kanter. Men min insikt är de att jag gör så gott jag kan och mer därtill. 


Nu är jag inne på min 4:e natt och de som jag ser mest fram emot för tillfället är FREDAG. Jag ska sätta den yngsta på förskola, och den äldsta ska va hemma från fritids och jag har planerat en heldag med BARA Haylee/Mamma mys, oj så välbehövligt de känns!
Min lilla flicka som bara skenar iväg och blir äldre och klokare för varje dag som går. När mammaveckorna äntligen kommer efter en pappavecka så känns de som att det gått snarare 1 månad än 1 vecka. Hon utvecklas i rasande takt och lär sig så mycket nya saker varje dag så det känns som att jag missar hur mycket som helst. Jag försöker dock intala mig själv även här att det är okej, även om det inte alltid känns så. Så, fredag it is. Haylee och mamma dag. Det kommer förmodligen inte att vara så storartat som det framstås i min skrift just nu, men en tur ut för fika på stan bara hon och jag, hitta någon lekpark och bara få umgås. Det är de storslagna i det, kvalitetstiden med henne.


Jag hoppas ni andra har det bra där i höstmörkret och att ni också fokuserar på er själva då och då.

Av Ronja - 29 augusti 2019 01:30

En sådan där natt när tankarna flyger fritt...

Senaste tiden har jag reflekterat mycket kring de senaste året. Mycket som hänt på väldigt kort tid.

Jag har börjat arbeta extra på ett nytt jobb, vi har flyttat och givetvis blivit föräldrar, igen.

Det har minst sagt varit ett händelserikt år på många sätt och vis och många förändringar.

Inte egentligen i vardagen mer än att vi börjat om på ruta 1 med att  ha en liten dam som är beroende av oss alla dygnets timmar, men överlag. 


Under så lång tid ville jag inte skaffa fler barn, inte för att jag inte ville ha fler barn utan för att jag var rädd.

Rädd för ännu en förlossning men framför allt rädd för förändringen som de skulle innebära med ett till barn.

Största rädslan var Haylee. 

Under 5 års tid har jag dedikerat mitt liv åt att göra mitt yttersta för en annan människa, skapa trygghet och, som alla föräldrar, försökt göra mitt allra bästa utifrån mina förutsättningar.


Tanken på ett till barn gjorde mig livrädd, rädd för att en liten bebis tar i stort sett all din vakna, och sovande, tid. Tid som jag annars lagt på Haylee. Jag var, och är fortfarande, rädd för att hon ska känna sig bortprioriterad för att lillasyster kräver mer än henne. Rädd för att inte kunna ge henne all tid och energi som jag skulle vilja. Rädd för att ”alla andra” skulle glömma bort henne för att det kommit en ny liten krabat in i våra liv. Och till viss del så blev ju rädslan faktum. Jag har inte kunnat ge henne all den tid jag velat alla dagar och mitt samvete efter förra sommaren ska vi inte ens gå in på. Den varmaste sommaren på, ja vad sades de 20 år?, där vi knappt kunde vara ute för att Emmy var för liten för den starka solen, att vara beroende av att någon annan vuxen skulle följa med för att ens kunna åka och bada då Emmy var med. 

Mycket som tärde på mitt samvete, enkelt formulerat.


Jag har fortfarande samma känsla kvar, dock inte lika starkt nu som då. Emmy är äldre, även om hon inte är de minsta självständig än så är hon åtminstone självgående 😅

Det har varit otroligt skönt att ha Victor hemma denna sommaren så vi har kunnat fokusera på dem båda mer rättvist än jag kunde göra ensam förra året. Att kunna vara ute och ta tillvara på dagarna på ett annat sätt och även åka iväg och ha lite semester tillsammans.


Jag tror att jag nu kommit in i en period där jag vill försöka kompensera upp de gångna året, även om den tiden är förbi så vill jag försöka göra Så mycket jag bara kan nu med henne för hon blir trots allt bara äldre hon med. 

Men även om mitt samvete tagit en hård smäll de gångna året så är jag givetvis så otroligt glad och lyckligt lottad som får ha dessa två individer i mitt liv och kalla mig för deras mamma. Men framför allt att jag får Lyckan att skåda kärleken dem emellan, för jisses vad dessa två avgudar varandra!

Finns nog ingen i hela världen som kan få Emmy att lysa upp såsom hennes syster kan när hon kommer hem efter en pappavecka! Den glädjen dem emellan när dem ses efter en vecka ifrån varandra är nog ta mig f*n de finaste ja någonsin sett!

och de gör liksom att detta året är så värt de. Trots att vi blivit prövad på varenda sätt som går att föreställa sig med lillasyster, för hon är banne mig sin systers motsats i de mesta. Jag tyckte de var en barnlek att få barn när Haylee kom, haha! All min karma slog tillbaka med dubbla slag när lilla Emmy Ruda trädde in i våra liv, haha. För där har de sömnlösa nätterna varit många och tänder som avlöst varandra i 8 månaders tid och allihop lika jobbiga för henne att få. Växtvärk och förkylningar och dubbelsidig Öroninflammation är lite av de vi har skalat av detta år, för att inte prata om vilken otroligt mammig och pappig liten dam detta är!


Haylee sov väl från första dagen klockrent, hade växtvärk 1 dag på 3 år, visst förkyld har hon varit men aldrig klagat eller gnällt för de, och hon älskade att vara med precis vem som helst. Haha, så kontrasterna är oteeeroliga. 

Men, det har varit ett fartfyllt år och summan av kardemumman är att vi förmodligen gått bet på 100tals timmars sömn, minskat tålamodet med cirkus några mil och garanterat dragit på oss 10-15 rynkor extra tillsammans med påsarna under ögonen som hänger till knävecken, och ändå så är vi nog lite lyckligare och hjärtat mer fyllt än innan❤️


vi har haft en Super mysig sommar och tagit igen lite av vår tid och de känns fantastisk, och nu har min lilla flicka gått och börjat skolan. 6-års? Vem visste att 6 år skulle gå såhär fort, och att vår minsting snart börjar förskolan? Jisses...


Men nu är det dags att koppla bort alla små tankar och försöka hitta Herr blund.

sov gott ❤️

         

Av Ronja - 13 mars 2019 09:57

13e Mars. 
Dagarna, veckorna och månaderna flyger praktiskt taget förbi. Försöker hinna ikapp men de är sällan det går.^
Så mycket jag planerar att jag ska göra, allt ifrån att träffa alla jag tänkt till att pallra sig ut och börja leta vårgarderober till både mig och barnen, ja även Victor, han unnar sig sällan nytt till sin garderob så jag står för den biten med   Jag är lite bättre på de här ''unna oss själva''biten haha. 
Men, som sagt, tiden flyger iväg och igår insåg jag att - jag kommer förmodligen dröja ut på denna process ännu längre än tänkt så rätt som de är så kommer våren vara runt hörnet och knacka på, och mina ungar kommer då stå där med sina vinterkläder och undra om de är meningen att alla barn behöver svettas på det här viset på våren. Så jag gjorde de vanliga och tog och la en beställning på nätet haha. Lika bra, då är de gjort och jag slipper den här samhälls stressen på köpcentrumet och kan lugnt och stilla fortsätta min vardag här hemma. Win win så att säga. 

Igår fick jag äntligen mitt betyg i Engelskan, och herre jesus om jag vart glad. Chocken över ett sådant fint betyg och lättnaden att de gått så bra var fantastiskt. Så nu är det bara gå vidare med nästa engleska kurs och from måndag väntar Svenska 2 och Adm.1

Känner mig så sjukt stolt över mig själv, även om de anses som en bagatell för somliga att ta upp studier, så har plugg för mig alltid medfört något ångestframkallande - så att nu plugga och faktiskt hålla motivationen uppe OCH tycka att de är roligt är ett stort kliv för mig. Jag är otroligt taggad inför nästkommande vecka, lite småstressad att försöka hinna med att bränna av Eng 6 denna vecka då jag även har jobbhelg innan måndag när de nästa två kurserna börjar, men tror nog de ska gå de med!

I övrigt så rullar vardagen på i all stress. Emmy blev nu alltså 9 månader den 6e - de känns ofantligt långt bort att tänka att denna donna närmar sig sin 1 års-dag. Hon kom väl typ i förrgår? Samtdigt är hon de mest självklara någonsin, som att hon alltid varit en del av vår familj. Och Haylee blir snart 6. Alltså förlåt men va? Till sommaren blir min LILLA tjej 6 år och börjar liksom skolan med allt vad de innebär... Skolplikt och grejer. De känns sjukt de också, att snart kan jag inte ha henne hemma närsom och hur jag vill för att hon har skolplikt. Sjukaste... Min lilla stora tjej.. Åren har verkligen flugit förbi för nyss var hon ju lika liten som sin lillasyster, 1:an var ju hundra år bort - och nu är de 1 1/2 år ... 
Ja de är verkligen sant som de är sagt, vi märker hur snabbt tiden går på allvar när vi får egna barn - för fy sjutton vad skrämmande fort dessa 5 1/2 åren gått sedan jag blev mamma, men de är mitt livs bästa äventyr och jag är så otroligt tacksam för mina små tjejer.


Nu vankas de youtube-sånger och underhållning av den lilla =)

Av Ronja - 14 februari 2019 21:52

Som rubriken lyder så är detta min första Q&A, mestadels för att jag aldrig haft särskilt mycket frågor värda att skriva om, haha.
Och för de första vill jag bara säga de, till de frågor som inte dyker upp här vill jag tacka för alla fina kommentarer ni skickat genom åren och allt fint ni skriver, de värmer så otroligt mycket, så tack! All kärlek till er.

Ska tillägga att den första frågan skrevs inte igår, men den får hänga med den också!
Men here we go!

1.kan du besvara detta? : Varför ska dom som alltid förtjänar det mesta få mest problem? allt kommer bli såå jävla bra för dig i slutändan!
 

-Ja... Varför ska någon behöva gå igenom problematik och svåra tider? Önskar ingen det faktiskt. Just nu känner faktiskt att de stämmer rätt bra de du skriver att för min del så har allting faktiskt blivit så jädra bra. Jag är vid en punkt i livet där jag är genuint jävla lycklig, och inte bara för min egen del. Bra saker händer bra människor i min närhet, bra saker händer mig och jag är bara jävligt tacksam till livet, för att de visade mig att de finns mer än smärta och elände som väntar runt nästa hörn. 
Men jag tror ärligt talat att de är dem starkaste som utsätts för största prövningarna. Vi testas och prövas på olika sätt för att någonstans kanske värdera livet och lyckan mer och för att bevisa för oss själva hur mycket vi egentligen klarar av. Även om de är rent utsagt förjävligt vissa dagar. Jag har nog inget vettigare svar än så, tyvärr.

2.Hur var det att bli mamma som 19-åring?

-Oj! Fantastiskt, skrämmande, nervöst och främmande. Ungefär likadant som de kändes att få den andra när jag var 24. 
Den största skillnaden är väl att jag känner sådan skillnad själv, i mognad osv. Jag tyckte att jag hanterade saker svin bra med första - vilket jag även gjorde efter min bästa förmåga och kunskap. Idag har jag ju lite mer erfarenhet av mamma-livet och även några år klokare. Men de tuffaste var väl att känna att jag hade något att bevisa för alla andra hela tiden. Många gånger jkanske jag gjorde såsom de förväntades av mig, i min egen tro, än de som min magkänsla egentligen sa åt mig. Den största lättnaden idag är att jag kommit till den insikten att jag inte bryr mig om vad någon annan tycker och anser, utan jag gör mitt bästa - precis som alla andra mammor, utifrån mina förutsättningar och mina erfarenheter. Och föräldrarskap kan eller ska aldrig jämföras, för de kommer aldrig ut något positivt ifrån de tankesättet mer än att man hela tiden klankar ner på sig själv för att man inte gör mer som någon annan. Sedan gör och agerar jag kanske inte såsom andra anser är bra eller rätt, alla gånger. Men jag uppfostrar och agerar på mitt sätt som mamma, och lägger mig inte i hur andra gör, för vi alla är olika. Och det finns ingen handbok i föräldrarskap så vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?
De sitter nog hos oss själva. Allt jag vet är att när jag ser mina barn, framför allt min 6-åring då såklart, så känner jag iallafall en jäkla stolthet, för de är jag som uppfostrat den där ungen, de är jag som lärt den där individen de hon vet och de är jag som skapat en sådan fantastisk liten individ som är så klok och genuint jäkla omtänksam och fin. Så summan av kardemumman, mitt livs bästa beslut var att bli mamma som 19-åring, för även om jag stött på motgångar så skulle jag göra om de alla gånger igen om jag fick chansen, för är det något som hjälpt mig påvägen att hitta mig själv, fokusera på mig och att må bra, så är det min dotter. Så tack vare henne har jag ett helt annat tankesätt idag, än för 6 år sedan.


3. Vad kan man göra när man känner att saker bara stälper en och inte hjälper en?

 

-Ja, vad svarar man egentligen på detta? Allt handlar ju såklart om vad de är för situation du syftar på, och vad problemet egentligen är. Men de enda jag kan säga är att de mesta sitter nog hos dig själv. Att du själv ska ändra ditt synsätt och försöka se saker ur andra synvinklar, vända på de och försöka se saker ur en positiv vinkel och lägga mindre krut på allt negativt - med det kommer du komma långt. De största hotet hos mig när jag mår dåligt är att jag ofta ser saker så svart eller vitt. Vilket jag jobbar mycket med, varje dag. Allt är inte bara bra eller dåligt, de finns så många andra känslor däremellan, och de viktigaste är väl att börja fundera på om de faktiskt är tex. ilska du känner varje gång du blir arg, eller är du i själva verket ledsen, besviken eller bara låg? De handlar väl om att lära känna sig själv, lära känna dina egna tankar och känslor för att sedan lära dig kontrollera hur du väljer att se på saker och ting... Detta är tyvärr de bästa svaret ja kan komma på till dig, hoppas du blev lite klokare av detta svammel...


4. Ingen fråga direkt men vill bara säga att du skriver väldigt bra.


-Men åh, va fint. Tack snälla! <3


5.

När kommer svar på frågor?

 
-Nu hehe   

6. Hej! Har du nån lösning på detta dilemma? Jag
har olika ledsagare genom Sol och det är hemtjänsten som utför ledsagning. Nu är det så att jag hört att en tjej som heter ******** ska vara med på ledsagning men det är svårt få reda på när hon ska vara med på ledsagning med mig och för mig är det superviktigt med tydlighet om du förstår?

-Ja jag förstår vad det är du menar, tyvärr vet jag inte om jag är svaret på dina frågor. Jag tycker du ska vända dig till de som ansvarar för dina insatser och säga till dem precis de du skrivit till mig, att tydlighet är viktigt för dig för du vill ha en planering och struktur. Dra ärendet vidare, förklara och sätt hårt mot hårt om att du vill få klara och tydliga besked. De är nog mitt bästa tips till dig, jag önskar dig all lycka till <3


De får va de för idag, tack fina ni för de fina kommentarer och frågorna ja får, de värmer mitt lilla hjärta ska ni veta.
Ha en fin alla   -dag för de ska jag ha, pöss   
Av Ronja - 22 november 2018 13:10
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Ronja - 17 november 2018 19:07

17/11.

Snart Decemeber. 

Jag är inget större fan av av vintern och all hysteri kring jul, men jag älskar julen. Högtiden som jag får tillbringa med alla mina närmsta. Sedan att jag har jordens mest struliga och hetsiga familj, gör de nästan bara bättre!
4 damer, en mamma och 3 döttrar - med 100 olika viljor och tankegångar, samt att iom de alltid bara varit vi 4 så är de en liten öppen inbjudan till oss för julfirande - alla våra vänner är välkommen, och varje år är de alltid någon ny karaktär med och förgyller våran jul. Sedan att vi har som tradiotion att gå emot strömmen och aldrig fira jul på självaste julafton är ju bara de ännu mer ett bevis på vår struktur, haha!
Men jag älskar det. Jag älskar hur vi alla öppnar våra hem för den som kanske sitter ensam eller som inte har nå vidare planer, för de är väl de jul handlar om? Kärleken och gemenskapen. Och det är den jag älskar med våra julmys.
Sedan att vår familj vuxit iom att vi barn fått egna barn och respektive och även våra ex som kommer och firar med oss, och det är väl helt fantastiskt det!
Hur som helst så börjar jag känna längtan efter detta årliga stohej och att få vara med mina närmsta.


Idag däremot har jag och ungarna varit och blivit fotad av Zandra. Underbara höstbilder och så ofantligt roligt att förgylla stunder och spara dessa minnen på print. Jag älskar verkligen att få korten efter en fotografering på barnen och få sitta och scrolla igenom resultatet av dagen!

I övrigt så påbörjar jag mina studier på allvar på måndag, och  då är det även prick 2 veckor tills jag återgår till jobbet på heltid en stund, vi börjar med 2 månader så pappan får vara hemma en stund sedan får vi se hur Februari & Mars blir.
Nu ska jag runda av här och passa på att mysa med min stora tjej innan sängen kallar på henne och sedan blir de film med Larsa och Vicke. 
Hoppas ni alla har en fin lördag och en trevlig helg   

Av Ronja - 2 oktober 2018 11:14

Är det inte helt galet vad fort tiden går?

Om 3 månader befinner vi oss inne på 2019.

Sinnes...


Det dök upp minnen på facebook där jag skrivit ett blogginlägg för 5 år sedan.
Iom detta så fortsatte jag att skrolla på min blogg och helt ärligt, jag blir lite ledsen faktiskt.
Jag sitter och läser rad på rad av mina egna ord och det som sköljer över mig är sorg.
Har jag mått sådär? Självklart vet jag att, ja det har jag.
Hela min tonår var ett enda stort mörker men idag känns de så avlägset och så främmande.
Sorgen över allt ont som någonsin hänt, sorgen över en pappa och sorgen över att livet kan vara så fruktansvärt orättvist.

Jag skulle vilja ha en tidsmaskin, åka tillbaka som den jag är idag och träffa den där lilla osäkra flickeungen.
Jag skulle vilja berätta för henne att, tidsnog så blir de bra. Allt kommer att lösa sig för dig.
Jag skulle vilja berätta för henne att all den här osäkerheten du bär på idag, och all denna energi du lägger på att försöka passa in någonstans - sluta. De blir bra. Du kommer att finns din plats, du kommer stå stadigt på dina egna två ben och sluta fundera på vad alla andra hela tiden tycker och tänker och vad DEM anser är rätt. Du kommer finna DIN väg och följa den. Du kommer fortsätta vara lika jäkla envis som du alltid varit men med hjälp av den envisheten så kommer du klara dig igenom det här. All skit som är just nu, kommer tidsnog inte längre vara lika relevant för dig.
Du kommer att bli påmind då och då om hur dessa saker format dig till den du är, du kommer ha dalar när allt känns skit och du kommer gråta många fler tårar i ditt liv, men! DU kommer må bra. Du kommer få uppleva glädje och lycka som du aldrig trodde var möjlig, men den finns. Jag lovar.
Jag skulle berätta för denna osäkra lilla individ att - endast 25 år gammal, så har du inte bara 1 utan 2 helt fantastiska barn. Jag vet! hur sjukt? 2 ungar och du gör de så jävla bra! Även om tröttheten skiner igenom många gånger, och du vissa stunder känner för att slita sönder ditt hår, så har du sådant otroligt fint stöd runt omkring dig. Du har vänner, familj och nära runt dig som är ÄKTA. Dem är de real deal. Smärtan du känner nu kommer att tyna bort, den kommer att bli avlägsen och Du kommer må bra. Du lär dig med livets gång vad som faktiskt betyder något för dig och vad som inte gör de, och en dag kommer du vakna upp och inse att någonstans på vägen sollade du bort all negativ skit helt på egen hand och nästintill obemärkt.
Och se de heller inte som ett nedslag att du har 2 olika fädrar till dina barn, för vet du? Du prickade rätt 2/2 gånger. Du lyckades solla fram de mest fantastiska fädrarna i denna lilla stad, och tro de eller ej - men ingen av dem var en liten fling heller ;) Du fick de bästa av två världar för oavsett förhållande status, kommer ni ha den mest fantastiska relation en mamma kan någonsin begära.
Så var bara lugn. Livet kommer ge med sig och du kommer att må bra, faktum är att du kommer må helt och håller fantastiskt, sedan kommer du precis som vilken människa som helst ha dagar där allt känns skit, men merparten kommer va motsatsen.

Stå ut. Allting kommer att falla på plats för dig. Du har slitit som ett djur för att komma dit du är idag, och livet kommer belöna dig med att du får uppleva precis de du vill. Jag lovar.

Av Ronja - 3 juni 2018 00:01

Klockan är nu 00:04 vilket betyder att det slagit om och blivit den 3:e juni, datumet vi väntat på i 10 månader har nu anlänt!
Dagen då mitt BF datum äntligen anlänt. Dagen vår lilla skatt som tillfälligt bor i min kropp har sin beräknade födelse, naturligtvis tror jag dock inte denna skrutt vill kika ut just idag, men fyfasen vad ett datum kan göra en glad!
Nu vet vi iallafall att det är nära och inom det närmsta har vi en till liten knodd här hemma <3

Att vara gravid är något av det största vi kvinnor kan uppleva. 
Jag säger absolut inte att det är en dans på rosor eller lätt eller ens bekvämt alla dagar i veckan, och jag är en av de som kanske inte skulle uttrycka mig som att vara gravid är det bästa jag gjort, för i mitt fall så känner jag inte riktigt så, MEN!
Däremot anser jag att våra kroppar är förbannat jävla grymma! 
Fattar ni att varenda del av en gravid kvinnas kropp gör utrymme från dag 1 för denna lilla individ som allt eftersom gror och blir allt större där inne? 
Fattar ni hur jävla mäktig kvinnokroppen är?
Den gör all denna plats för denna lilla individ, flyttar om sin natur för att de ska få plats en till i samma kropp, livnärar denna individ först i 10 månader på insidan, sedan (i många fall, absolut inte allas), under en tid på utsidan med.

Och som om inte de är mäktigt nog så klarar våra kroppar dessutom av att föda fram denna klump för att sedan läka ihop och gå ihop till sin naturliga form.

Men det är förbannat tufft vissa gånger också. 
Att se sin kropp förändras och inte ha så mycket inverkan på allt som sker, för att vissa dagar knappt känna sig bekväm med sig själv, för det känns knappt som du längre.
Så är det iallafall för mig, inte alla dagar men vissa. Sedan är jag absolut sjukt tacksam och stolt över att jag ens har möjligheten att bära på mina barn för de är bland det finaste, häftigaste och största jag gjort, men det finns stunder och dagar då det är jobbigt med, och det är okej. 
Tyvärr pratas det sällan om det, som att de är lite tabu över att ha dessa känslor som gravid kvinna, för du ska vara glad och tacksam, och det är man ju såklart, men det är en stor förändring som sker och just att vara helt handfallen vissa gånger kan vara jobbigt.

Det är otroligt mycket som sker när man är gravid, åtminstone för mig och nu utgår jag ju alltid bara ifrån mig - lite svårt att föra andras talan och de är inte de min blogg är till för utan den för min talan. 
Många känslosamma stunder kommer med att man är gravid, tankar och funderingar kring allt. 
Som nu den sista tiden av min graviditet JISSES vilken pina vissa dagar varit! 
Jag har känt mig så sjukt ensam vissa dagar, trots att jag har vänner och familj som finns dygnets alla timmar, men detta behov av att hela tiden ha saker inbokat är jag verkligen inte van vid!
Jag vill ha saker att göra eller någon att umgås med gärna 28 timmar på varje dygn!?
Jag som njuter av att vissa dagar bara vara helt själv och få ligga i min soffa en hel dag i min ensamhet, det kryper i kroppen på mig varje ensam sekund!
Dock är väl detta för att jag inte är van vid att ha såhär mycket fritid, för jisses vad detta är en omställning!
Att ha jobbat som en blådåre sedan jag fyllde 18, för att vara mammaledig med Haylee sammanlagt 2 månader innan ja gick tillbaka och gjorde mitt första pass, 1 vecka innan beräknad ankomst gick jag hem och 1 1/2 månad efter att hon var född sprang ja in och jobba några pass extra. Nu har jag varit hemma på gravidpenning sedan slutet av april, så 1 1/2 månad hemma utgör att de är MÅNGA timmar jag haft till övers, och veckorna utan Haylee är ju nästan outhärdliga för då är ju dagarna helt galet seg!
Vicke som jobbar, vilket de flesta ja känner också gör för de är tydligen de vi gör nu när vi är vuxna enligt samhället haha, så dagarna är LÅNG minst sagt... Nu är de en stor fördel att många av mina vänner och närmaste har varierande arbetstider som mig, så de utgör att de kanske är ledig mitt i veckan och de är ju en väldigt stor fördel för mig just nu haha så helt ärligt tror jag knappt de gått 1 enda dag som jag inte haft något att göra, men de är väl bara principen att jaga något att göra som är jobbigt just nu för mitt psyke pallar inte att sitta här hemma själv just nu för de enda ja tänker då är hur segt tiden går. Haha!
Jaja, nu är de ju inte så länge kvar tills liten kikar ut så de är ju väldigt tacksamt så jag får ägna hela min tid åt de lilla pyret och stilla mina stissiga nerver med mina barn och då banne mig ska jag njuta till fullo av min tid hemma, för nu är det snart dags för min stora (lilla) tjej att va ledig i sommar så dubbel lycka för mamman som får avnjuta en hel sommar med henne hemma också för det har jag aldrig tidigare haft möjlighet till, att ha henne hemma mer än strödagar då jag inte haft betald semester förens nu så denna sommar ska vi njuta som aldrig förr av all ledighet de medför både för mig och henne!

Nu har denna mamma gnällt färdigt för denna gång haha ;)

Presentation


Ronja Edlund heter jag, född 1993.
Som 19-åring blev jag mamma för första gången till en liten tös vid namn Haylee. När jag var 24 kom nästa, en till liten flicka, vid namn Emmy. Här kan du läsa om min vardag, mina tankar och mycket mer.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards